Ja, det fanns en gang ett litet vardshus,
dar vi ofta traffades vi tva.
Dar skrattade vi bort en massa kvallar
och dromde tusen drommar i det bla.
Ja, det var da min van, en gang for lange sen.
En harlig tid som verkade sta still.
Ja, vi var unga da, vi ville sjunga da,
vi ville dansa, hora livet till.
La la la la la la, la la la la la la,
ja, det var da, oh, oh, ja, det var da.
Sedan rusar aren plotsligt fran oss.
Alla illusionerna forsvann.
Om vi hade motts och pratat minnen,
skulle vi ha skrattat at varann.
Ja, det var da min van, en gang for lange sen...
Men ikvall gick jag forbi vart vardshus.
Skratten var desamma an idag.
Men i dorrens glas sag jag en spegling
av en ensam kvinna, var det jag?
Ja, det var da min van, en gang for lange sen...
Da med ens jag har en valkand stamma.
Nan ropade mitt namn, ja, det var du.
Vi ar aldre nu, men lika kloka,
bar pa samma gamla drom annu.
Ja, det var da min van, en gang for lange sen...